Bangladesh, del 3
Bangladesh 2015-02-08
Vår familj består av farmor Rahina, tre bröder: Alon, Chal och Selim. Alon och hans fru lovely Ahtar har en dotter som heter Ila. Chals fru heter Anjana, Selim är ännu inte gift.
Första dagarna har varit väldigt händelserika. Vi har hunnit med en hel del, bland annat besökt en polisstation där vi intervjuade en polischef. Vi har besökt en domstol där vi intervjuade en domare och träffade en advokat. Vi har även åkt båt över en flod där vi på andra sidan flög drake med massa barn. Vi har också närvarat på ett byråd, där en av våra familjemedlemmar är med i ”ledargänget”. Vi har också åkt en hel del cykelriksha.
Genom intervjuer och olika besök har vi fått reda på hur polisen arbetar, hur rättsväsendet är uppbyggt och hur processen är från att bli åtalad till att bli dömd. På byrådet fick vi reda på hur man kan lösa konflikter utan att gå till domstol. Vi har också fått information om vilka lagar som gäller angående våldtäkt, misshandel och giftermål.
Hedvig, Kame och Amanda
I vår familj bor farmor Ava, pappa Gibon, mamma Chabana, dotterna Chamima och sonen Chalom. Barnen är elva och tretton år gamla.
Vi har varit och besökt en skola där vi fick vara med på olika lektioner. Vi har fiskat i familjens egen damm, där vi fångade flera fiskar.
Vi har varit på ett bröllop där Shamimois som är Chamimas kompis skulle gifta sig. Hon är 13 år och mannen som hon gifte sig med är 25. Eftersom vi är ”vita” och ville ta kort tyckte släktingarna att vi skulle gå då de var övertygade om att vi var reportrar. De trodde att vi skulle sätta dit dem för att giftermålet var olagligt.
Vi har också varit på den lokala marknaden och frågat efter priser på olika produkter, bland annat ris, potatis och lök.
Adam och Tim
I vår familj heter överhuvudet, den äldsta brodern, Sanaul Hok. Hans fru heter Voli. Deras barn heter Sania, Tania, Shamim, Asif och Soraya. Sanauls bror Raju bor också här med sin fru Rojina och deras dotter Khusbu.
Den var en annorlunda upplevelse att flytta ut till familjerna. Man fattar inte att alla människor här i Bangladesh är så trevliga. De är väldigt tillmötesgående, artiga och nyfikna. Alla bengaler frågar varifrån vi kommer och varför vi är här.
Det som är mest slående är hur levnadsstandarden här skiljer sig från den i Sverige. Trafiken är ett virrvarr. Bilar, cyklar, människor och djur finns på vägarna samtidigt som det finns stora hål i vägbanan här och där.
Vi har åkt cykelriksha, vilket var kul, men det kändes som man skulle trilla av. Vi har varit med på ett byråd där ärendet gällde en skilsmässa. Mannen i förhållandet hade spelproblem. Byrådet bestämde att paret skulle försöka att få det att fungera eftersom de hade en son ihop.
Gustaf och Robert