Hultsfreds gymnasium tillsammans!
En lärare kommer gåendes genom korridoren. Det är tidig morgon och solljuset flämtar in genom de stora fönstren, elevernas skuggor rör sig i böljande mönster som breder ut sig över golv och väggar. Ljudet av nyckelknippor som dussintals klingande änglaspel, lågmälda skratt och den buckligt tomma dunsen när ett elevskåp stängs. Det luktar varmt kaffe, någon ropar ”god morgon” till läraren som svarar med ett glatt skratt; ”vi ses i eftermiddag, då ska ni få höra fortsättningen!”
Läraren vandrar vidare och svänger runt hörnet, tar fram sin väl använda nyckel och låser upp dörren till klassrummet för sin första lektion med sina elever. En underbar start på dagen.
En lärare står i kön till matsalen. Längre bort i salen, genom myllret av människor och varma ångande mat-dimmor ser läraren plötsligt något överraskande och glädjande. Det är den eleven, just den som i åratal fått kämpa för att bara befinna sig bland andra människor.
Snabbt hivar läraren upp sin mat på tallriken, utbyter några ord med andra elever vid salladsbuffén och avslutar med att lägga upp rikligt med bönor och groddar. Sicksackar fram mellan bord och människor, med tallriksmodellen och telefon i ena handen, ett skvättande mjölkglas i den andra. Väl framme vid det bordet; ”Vad kul att se dig, går det bra om jag sitter med dig?” Eleven rodnar, tittar försynt upp och ett försiktigt leende spricker upp.
Det blir en fin lunch.
En lärare kommer gåendes genom korridoren. Det är tidig morgon och solljuset flämtar in genom de stora fönstren. Den ensamma skuggan från läraren sveper längs väggen som ett dåligt samvete, skuggan påminner om något som saknas. Tystnaden förstärker de bakgrundsljud som i vanliga fall dränks av elevernas fniss och samtal, näsan sticker till när doften av rengöringsmedel når fram. Precis som varje annan morgon svänger läraren återigen om hörnet och reflexmässigt åker den blankslitna nyckeln fram, när den sätts i låset väcks läraren av en plötslig insikt; ”Det finns inget så tomt som en skollokal utan dess elever.”
En skola utan elever är som en bagare utan deg. Hultsfreds gymnasium utan er kära elever är inte sig likt.
Men, en skola är inte heller bara själva byggnaden undervisningen bedrivs i, en skola är mötet mellan människor. Ett möte där erfarenhetsutbyten leder till lärande, i två riktningar.
I brist på att det mötet kan ske just i skolans lokaler så är distansundervisning det bästa alternativet. Vi möts i den virtuella världen, och lärandet kan fortfarande ske, men under andra former. Den erfarenheten i sig kommer också kunna ge oss kunskap.
Men- ni skulle bara veta hur mycket vi saknar er!
Ta hand om er, följ rekommendationer kring förhindrande av smittspridning så hoppas vi verkligen att vi ses här snart igen.
Kramar-
Personalen på Hultsfreds gymnasium.